12 september 2011

Ibland vill man hellre sitta kvar och skratta högt där döden ser

Helt plötsligt hittade jag tillbaka till en gammal bekant som jag tappade bort för en si sådär 15-20 år sedan. Jag tror visserligen inte att han märkte att vi gled ifrån varandra och jag tänkte allvarligt inte så mycket på det heller, men nu har det blivit återträff. Han hade gömt sig inne i ett skivfodral när jag fann honom och då blev det genast flytt till bilstereon. Där sjunger han igen om att bara vara vänner.

Men det är ju egentligen inte så konstigt att man gillar den där skivan, ...och stora havet. Den har ju blivit  framröstad som bästa svenska skivan genom tiderna i tidningen Nöjesguiden. Synd bara att Jakob Hellman inte följde upp med några fler plattor. Det hade (också) kunnat bli riktigt jäkla bra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar