16 januari 2012

Sleeping beauty

Vi var mer principfasta med första barnet. Det är väl kontentan av kvällens diskussion efter det att försöket att få lillasyster att somna i egen säng utan amning så att säga kraschlandat. Med amning och somna i famnen som följd.

Med första barnet körde vi femminutersmetoden, led varje minut av skrikandet, men efter ett par kvällar somnade hon. Av sig själv. Med tvåan funkade inte femminutersmetoden. Vi orkade inte riktigt, men han behövde inte somna ammandes i alla fall. Det blev oftast sittande i knät i TV-soffan, men vänd bort från just TV:n.
Nu med trean är vi inte så motiverade. Femminutersmetoden har aldrig varit aktuell. Istället tänkte vi prova tass-metoden. Eller tänker. Man ska kanske inte ge upp efter en kväll, men motivationen finns inte riktigt där. Inget "Vi ska minsann fixa detta!". Lite mer en trött resignation redan innan vi börjat. Kanske mest från min sida. Eller inte kanske. Så är det. Man orkar inte riktigt.

Nu sover i alla fall alla tre gott i varsin säng. Bara det är egentligen ett framsteg eftersom lillasyster nu ligger i egen säng istället för mellan oss. I alla fall så här i början av kvällen/natten. I just detta nu. Och det är väl kanske just så man ska se det. Babysteg åt rätt håll. En kväll i taget. Osv.

Vi stannar där. Ikväll.

1 kommentar:

  1. Vår 2,5-åring sover fortfarande mellan oss. Mysigt och ett mycket bra preventivmedel utan bi-effekter ; )

    Så länge det funkar för er så gör som ni tycker mer trean tycker jag! Kul att du är lite på blogg-banan igen, du har en award att hämta hos mig!

    SvaraRadera