13 februari 2012

Är den vice den vise..?

Känner att jag måste tycka lite så här på söndagskvällen. Få ur mig lite funderingar. Som gnager.

Jan Björklund är ett namn som dyker upp titt som tätt. Oftast i skolsammanhang, men även annars. Han utbildningsministern ni vet. Och vice statsministern. Som var yrkesofficier.

När man pratar med "lärarfolk" om hans skolpolitik så brukar inte kommentarerna vara sådär översig positiva. Inte alls faktiskt. När jag tänker efter så har jag nog inte hört någon jag träffat på säga något positivt om den agenda som Björklund bedriver. Möjligen att en del sagt att det inte behöver vara dåligt med förändring, att det är bra att inte stå still, men däremot inget i stil med att det är bra att ändra allt. Lite hipp som happ. Ofta. Det har istället kallats ogenomtänkt och verklighetsfrämmande. Av de jag pratat med. Men det beror så klart på vilka som får tycka till. Antar jag.

Läste i alla fall ett intressant inlägg nyss på bloggen Vänstra stranden där Marie Demker skriver om just Jan Björklunds skolpolitik under rubriken "Med Björklunds skola raserar vi Sveriges framtida kunskapsutveckling". Rubriken säger ganska mycket om inläggets innehåll.

Strax efteråt läser jag en artikel på Aftonbladet debatt med rubriken "Björklund öppen för kärnvapen i Sverige". Bakom artikeln står Alliansfritt Sverige. Kortfattat kan man säga att de tar upp Björklunds och FPs funderingar på att Gotland ska bestyckas och att varje vapenför man och kvinna på Gotland ska militärtränas. Låter lite som en våt dröm för en före detta yrkesofficier.

Nu ska jag poängtera att jag inte är tillräckligt insatt för att veta om allt i just de här texterna stämmer. Men efter att ha läst dem med tidigare artiklar i bakhuvudet börjar jag i alla fall - återigen - att fundera över vad Björklund egentligen gör på sin position. Vad har han där att göra? Om vi vill ligga i framkant när det gäller utbildning så ska vi väl sätta rätt person på en så viktig post som utbildningsministerposten. Någon med ordentlig verklighetsförankring och en genomtänkt plan. Någon vars mål är långsiktiga istället för någon vars mål är att skapa rubriker. För ofta känns det just så - som ett behov av att hamna i rampljuset. Gång på gång på gång. Samma sak gäller väl den som ska inneha posten som vice statsminister?!

Jag har som sagt inte pratat med någon pedagog som tycker att hans skolpolitik är särskilt vettig. Men med tre barn som alla förr eller senare ska ta sig igenom skolsystemet så hoppas jag innerligt att det är de jag pratat med som har fel och inte han. Att de och jag har missförstått allting. Alternativt att det blir en förändring. Denna gång lite mer långsiktig. Och i rätt riktning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar