03 september 2012

Från botten till.. tja, lite bättre..

Det första blev total crash and burn. Totalt. Det andra höll på att gå samma väg, men då var jag fasen inte beredd att kasta in handduken. Lägga ner. Nej, det finns en gräns för hur mycket stryk man kan ta. Jag snackar surdegsbröd. Så klart.

Just nu står det två surdegsgrunder och jäser - eller vad man nu kallar det - i kylen. Bubblar och myser. Bor in sig. En på råg och en på vete. Det är den med råg som jag testat för andra gången medan den med vete är helt ny och oinvigd. Vi sneglar på varandra och försöker känna in hur vi ska gå vidare. Lite så där kantigt som nästan-vänner kan göra. Den med vete har jag alltså inte svurit över ännu.

Det hela började egentligen i början av sommaren när min moster bjöd oss på rågsurdegsbröd som hon bakat i sin minimalistiska ugn. En sån där liten en som knappt rymmer en rågbulle. Mmmm tänkte jag och hmmm tänkte jag. Detta måste testas insåg jag och satte en grund. Sedan blev det varken bakat eller matat och till slut åkte den ut till förmån för en fräsch start. Är nu alltså inne på den andra vändan. Rågsurdegsgrund.

Nu har jag snöat in fullständigt och sitter och läser bloggar, tittar på jäskorgar på nätet och funderar över bakformar. Har läst långa forumstrådar om vilken som är den bästa köksassistenten. Jag vet, låter helt sjukt. Hur blev det så?

Den andra katastrofen då, den som undanröjdes? Jag drog i ett par matskedar sirap och lite mer surdegsgrund. Och det gick. Degen skulle jäsa ca 2-3 timmar, men totalt stod den på jäsning säkert ett dygn eller mer. I början hände dock inte ett dugg    över    huvud    taget   på flera, flera timmar. Eller mer än ett halvt dygn. Men så sirapen osv och sedan jäsning utav bara sjutton, in i ugnen och nu färdigt.

Ok, det böev inte perfekt. Det medger jag gärna. Men jag är nöjd. Det blev skapligt bra och samtidigt kan det bara bli bättre. Hoppas jag.

Det där med surdeg alltså. Låt det bli en framgångssaga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar