22 mars 2014

Men va fasen nu då..

Några av oss, dvs jag (för ingen annan läser väl detta) har börjat tro att den här bloggen dött tristessdöden. Men så visar det sig att den kanske ännu har några skrymslen av liv i alla fall. Hela dagen idag har jag nämligen känt en längtan efter att börja med bloggandet igen. Eller i alla fall att skriva lite. På bloggen. "Bara barnen har somnat", har jag tänkt. "Bara jag får lite lugn och ro för att samla tankarna". "Så snart ingen står bredvid och intresserat frågar Vad gör du? Varför då? Jag vill också sitta vid datorn! Jag vill spela!"

Och nu har barnen somnat. Så nu har jag lugn och ro. Men det jag inte har är den minsta lilla aningens lust att skriva. Inte den minsta lilla uns. Borta som en vindpust. Men för att ändå skriva åtminstone något, komma över tröskeln, osv, osv, osv, skriver jag i alla fall detta. Och sedan sätter jag punkt.

Punkt.

4 kommentarer:

  1. Vet precis hur det känns - min blogg får sorgligt sällsynta påhälsningar av mig numera! Märkligt nog en sväng idag?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är kanske inte så konstigt att man tröttnar på det ibland, men det är synd. Eller vad vet jag. Väldigt kul i alla fall att du tittade in just nu när jag behövde få se att någon ändå kanske läser :) Hoppas att du har det bra!

      Radera
  2. Jorå, några andra läser... och känner igen sig.
    /PappaBand

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att se att några andra läser. Det behövde jag. Om det i sin tur leder till fler inlägg är för tidigt att säga, men ändå en behövlig boost. Hoppas att allt är bra och att även du hittar inspirationen när den så väl behövs.

      Radera