Våren som gick var det nog för mycket i huvudet för jag glömde allt möjligt. Hela tiden. En sak som var stört omöjlig att komma ihåg var låneböcker. Både att låna om och att återlämna i tid fallerade. Därför kom en del brev med påminnelser och skulden med förseningsavgifter växte sakta. Till slut passerades den magiska gränsen på 100 kronor och kortet spärrades. Suck.
Tro inte att jag tycker att det är något hedersamt att vara skyldig just bibblan pengar. Bibliotek är ju helt fantastiska inrättningar som vi måste värna om att bevara, oavsett vad min hundring tillför. Dessutom är det ju så att den som är satt i skuld är icke fri, eller hur var det Persson sa? Återigen börjar jag i alla fall fundera på att ett eventuellt medlemskap i Tankspriddas riksförbund kanske inte skulle vara helt fel i alla fall.
Igår sökte jag efter bok på bibblan via nätet. Den var utlånad så jag tänkte ställa mig i kö. Men det gick så klart inte eftersom lånekortet spärrats. Om jag ändå kommit ihåg att betala och få tillbaka mitt kort. Imorgon är det kanske läge med en utflykt dit tillsammans med barnen så att jag kan betala min skuld och bli betrodd att låna igen. Ska bara komma ihåg att kolla om de har öppet först.
(dag 88)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.