17 juli 2011

När livet sätter punkt för pizza

Jag känner till en bagare som blev glutenintolerant. Det kan man kalla ödets ironi. Men han kan trösta sig med att inte vara ensam. Svenska Celiakiförbundet påstår att ca 1 procent av svenskarna kan ha glutenintolerans eller celiaki. Det är ju ganska många, när man tänker efter.

Själv har jag faktiskt funderat på det med jämna mellanrum under flera år, efter att min storasyster fick sin dom: Du döms härmed till glutenfri kost på livstid! Ganska snart efter det tog jag med mina diffusa, men liknande symptom till läkare och krävde gastroskopiundersökning. Dvs en undersökning där de kör ner en slang genom halsen för att ta prover i tarmen. Läkaren var säkert sadist för jag fick min vilja igenom och det visade sig vara f-ö-r-s-k-r-ä-c-k-l-i-g-t! Troligen det absolut värsta jag någonsin varit med om. Någonsin! Jag fick total panik och försökte slita upp slangen medan de slet loss små bitar av tarmhinnan. Sköterskorna fick hålla fast mig och undersökningen fick avbrytas, men av det de hann se så verkade jag inte ha någon glutenintolerans utan betraktades mer som en parasit på sjukvårdens begränsade resurser. Eat wheat! sa de surmulet. Ungefär.

Jag lydde och körde på med mackor, pizzor, pasta och ständigt krånglande, bråkande mage. Under åren som gått sedan dess har det konstaterats att min mamma har glutenintolerans, att min mormor hade det och nu senast att min andra syster sannolikt lider av det också. Man börjar se ett mönster.. hmm, släktskap..

Här hemma har det i alla fall blivit väldigt mycket mackor den senaste tiden. Och nu bråkar magen väldigt. Så mycket att till och med frugan - som i vanliga fall ganska förståndigt viftar bort mina lätt hypokondriska funderingar - sagt att jag nog borde testa glutenfritt. Ett tag i alla fall. Så nu blir det så. Med start imorgon.

Därför blev det till att svulla varma mackor idag. Och nu avnjuter jag en kall öl (med gluten i) och äter nybakat (nåja) bröd - som den dömdes sista måltid ungefär - för att imorgon vakna upp till en glutenfri period på några veckor. Samtidigt läser jag på nämnda förenings webbsida att "Det är viktigt att man inte själv experimenterar med glutenfri kost innan tarmundersökning utförts." Jo, tjosan! Nu ska här experimenteras hej vilt och om det märks någon förändring så får jag väl börja käka vete igen så att jag kanske - KANSKE - kan göra en ny gastroskopi, men i så fall djupt, djupt nedsövd.

Nåväl. Vad är väl en nybakad fralla? Den kan vara dötrist och långtråkig och alldeles... alldeles underbar..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar