Åska i luften, men inte mycket regn. Istället trycker det över människorna och lurar. Väntar och funderar. Men i nordväst ser det ut att klarna innan natten smyger in. Om denna sommar ska minnas som en regnig återstår att se.
I augusti börjar i alla fall stortjejen förskoleklass, sexårsverksamhet eller skolan. Kärt barn har många namn. Mitt kallas bland annat stortjejen, i alla fall här på bloggen, och jag har svårt att se henne som annat än den stora tjejen samtidigt som hon är min lilla som blivit så ofattbart stor som.. Ja ni fattar. Blandade känslor är det i alla fall inför att dagistiden tagit slut för hennes del. Samtidigt är integriteten så stor ibland så man nästan glömmer hur liten hon trots allt är.
Men mest kretsar tankarna kring den hägrande semestern. Den smyger fortfarande lite retsamt några dagar bort, men kommer närmre och närmre. Jag börjar få upp vittringen och snart slår jag till. Hugger tag och släpper inte i första taget. Det är trots allt sommar och dags för ledighet. Med regn eller sol. Åska eller ej.
Visst är det dubbla känslor i detta att barnen växer upp. Särskilt tydligt blir det när ett stadie av livet avslutas och ett nytt inleds. Här är det äldsta dottern som ska flytta långt hemifrån och yngste sonen som har avslutat dagistiden och börjar skolan till hösten.
SvaraRaderaPå ett sätt hade man velat hålla kvar dem som små föralltid. Men samtidigt är det ju så härligt att se dem utvecklas till självständiga individer, redo för världen!
Hoppas att tiden fram tills du kan grabba tag i semestern går i rykande fart!
Ja, det är konstigt det där med att man otåligt väntar på vad som händer sedan samtidigt som man vill att tiden ska stå still..
SvaraRaderaAtt sista barnet lämnar dagis känns väl som ett stort steg, för att inte tala om när det första flyttar hemifrån..