12 maj 2014

Föräldrapaniken och datorångesten

Skulle anmäla barnen till höstens simskola nu ikväll och startskottet gick klockan 20.00. Prick då skulle platserna släppas på simskolans sida och vi satt klistrade vid varsin dator för att anmäla varsitt barn. Taggade och målmedvetna uppdaterade vi webbsidan om och om igen för att kunna hugga först när det väl var dags. Vi kände vittring och ville så klart knipa platser i rätt grupper på rätt dag. Men ett par minuter före det magiska klockslaget började sidan gå som sirap och vi misstänkte konkurrens. Stor sådan. För varje uppdatering tog allt längre tid och plötsligt slängdes vi helt enkelt ut. Vi var inte längre inloggade utan stod utanför och stampade. Var och en på sitt håll. Ryckte i dörrarna, ångestladdade och nära panikslagna. För vi kom inte in igen. Sirap, eller segare än sirap. Inget hände utan det bara stod och tuggade.

Till slut kom vi in bara för att slängas ut på nytt. Svett längs ryggraden och tysta skrik för att inte väcka barnen. En inte full logisk inre panik över ens tillkortakommanden som förälder och ett stilla hat över servrar, datorer och teknik överhuvudtaget.

Men slutet gott och allting gott. För plötsligt hittade vi varsin lucka mellan några ouppmärksamma bytes och slank in, förbi en och annan etta och nolla och hamnade rätt. Så allt blev frid och fröjd. Rätt barn på rätt plats. Nu efteråt låter det nästan lite själviskt, men de egna barnen och rovdjursinstinkten osv, osv. Ja, du vet..

Sen stekte frugan pannkakor och jag hängde tvätt. Stortjejen får pannkakorna till utflyktsmat imorgon, men de extra som gräddades av bara farten åt vi själva upp. Det var också gott.

(dag 37)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar