Det finns några små kryp som jag har mycket svårt att se något som helst värde med; fästingar. Otäcka, lömska, sjukdomsbärande och parasiterande odjur, om man nu får dra det så långt. Det går också att hålla på en stund till och dra det betydligt längre.
Hade årets andra fästing häromdagen. De två minsta och jag hade varit på upptäcksfärd i skogen bakom huset och sett en massa spännande träd, stenar och myror. Men med oss hem fick vi inte bara roliga minnen utan även massor av små fästingar på både kläder och skor. Jag menar verkligen massor. I och för sig ganska snabbt avhjälpt - nya kläder och inspektion medan de gamla och skorna åkte in i frysen. Men ändå. Obehagskänslan!
Och hur noga vi än tittade så nog sjutton satt där en fästing i knävecket dagen efter. En liten en som man knappt ens kunde se, men det räckte. För sen har det kliat och kliat och kliat så jag tror jag blir galen. Kli, kli, kli. Fästingjävlar alltså, jag har som sagt svårt att se något som helst värde med dem.
(dag 46)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.