De flesta andra har redan gått hem och det bidrar naturligtvis. Det är tomt och öde och vi som är kvar går och sneglar på klockan. På den där minutvisaren som retfullt klamrar sig fast vid varje siffra, varje streck.
Men snart ledighet och då kommer klockan istället att rusa. Snabbt och obevekligt. En ständig kamp om tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.