Fumlar med måndagströtta fingrar och pluggar in. Amy Winehouse. Och allt känns ganska överkomligt igen.
För en vecka sedan hade jag knappt hört ett enda spår, det erkänner jag motvilligt, men så var jag och en kompis på dokumentären om hennes liv och sedan dess är AW det enda jag lyssnat på. Hur bra som helst. Hur har det gått att missa?
Tåget blir stående och inväntar ett annat tåg. Nackdelen med enkelspår. Ute verkar vintern vilja fly och här inne sitter jag med Amy. Taskigt ljud, men ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.