En sån dag till

Morgonens mantra var "jag får sova på tåget, jag får sova på tåget, jag får sova på tåget". Det var vad som fick mig ur sängen. Det var det som fick mig att inte bli helt osams med de morgontrötta barnen och det var det som fick mig att överleva. 

Men inte fasen fick jag sova på tåget. För det var inställt och det blev istället ståplats på den överfulla bussen. Hörlurarna hade jag glömt - som jag alltid lyckas med när jag tvingas ta bussen - och de billiga extralurarna retades längst ner i den överfulla ryggsäcken. Fanns inte en chans att få fram dem. Ingen musik alltså. 

Det var måndagmorgon.

Nu är det måndagkväll och jag väntar. Tåget är inställt, men med tiden kommer det en buss. Jag är ganska säker.