Blev utdragen av en kompis för att testa en orienteringsbana inför kommande stor tävling. Visst, varför inte tänkte jag och kände redan andfåddheten sätta igång...
Redan innan vi stack ut i skogen insåg vi att hela banan var en omöjlighet före mörkret, men kanske halva... Jodå, det gick som en dans medan älgflugorna studsade mot våra huvuden och skymningen sakta slöt sig runt oss. Kontroll 1, 2, 3, 4 och 5. En till, så har vi fixat hälften... eller vända om... Asch, vi hinner. Lång språngmarsch mellan och över mossar - fötterna blöta, svetten rinner, mörket kommer och plötsligt är vi inte riktigt där vi skulle vara. Vi vet att vi nästan är rätt, men kartorna är svåra att läsa - mörkret suddar ut höjdkuvorna både på kartan och i verkligheten.
Någonstans här kommer jag på att i alla fall jag inte talat om VAR vi skulle orientera... Pannlampan har jag hemma i förrådet och kompisen lämnade sin i bilen.
Vi chansar åt norr och DÄR är det. Kontrollen hittad och nu då... Följa kompassen åt nordost där det ska finnas en led. Den finns och vi hittar den, springer mot bilen innan mörkret sänker sig ännu mer.
Skogen i skymning - fantastisk! I alla fall när man hittade hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.