09 oktober 2010

Städdagar och robotar

Idag är det städdag i familjens hus. Huuu vad trist säger pappa K. Fyyyy vad tråkigt säger frugan. Bläää säger dottern.  Sonen säger ingenting, möjligen brrrrrruuuummmmm eller bääääääää, men försöker ändå hålla jämna steg med oss andra och plocka fram saker i samma takt som vi plockar bort. Om han inte sov middag några timmar skulle vi nog aldrig bli klara!

Konstigt ändå att det kan vara, eller snarare är så fruktansvärt trist det där med städning när det är så jäkla gôtt när allt är klart. När det i alla fall för en liten stund ser ut som ett hem igen och inte som en knarkarkvart eller en soptipp eller normalstadium eller vad man nu ska kalla det.

Orken är i alla fall slut så det blir pizza ikväll. Köpe.

Läser lite bloggar och hamnar på Korvasbloggen där det står om drömmen om evighetsmaskinen. Känner ångestfullt att det var på tok allt för länge sedan jag drömde om evighetsmaskiner. Men tankarna börjar vandra precis som de vill och jag minns en Kalle & Hobbe jag läste för länge sedan: Det var städdag. Huuu vad trist tyckte Kalle som istället tänkte tillverka en robot som skulle städa åt honom. Roboten blev aldrig klar, men projektet sysselsatte honom ända tills läggdags. Han hann aldrig städa och insåg att roboten trots allt fungerade. Den hade gjort så att han slapp städa.

Nästa städdag ska jag tillverka en robot som är en evighetsmaskin som lockar fram barnet i mig som plockar fram i nästan samma takt som roboten ska plocka bort... Nu känns det där med städdag lite mer överkomligt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar