17 november 2015

Utan skyddsnät. Äckligt spännande.

Det var en kompis som frågade om jag tänkt vidare på det där med teater som jag nämnt någon gång för länge sedan. En fundering som legat och gnagt väldigt länge om att det kunde vara kul att prova på att stå på scen, vara någon annan och vad ska man säga, utmana sig själv. Göra något riktigt, riktigt läskigt. Lite "Se på mig!". Nu tog han alltså upp tråden igen och det fick mig att tänka lite mer. Varför inte? Det går ju i alla fall att kolla runt lite. För det är ju inte så läskigt. Att kolla.

Så jag googlade för skojs skull för att se om det fanns några grupper, kurser eller vad vet jag i närheten, vilket det säkert inte skulle finnas. Och när det inte fanns så skulle jag ju nöjt kunna trösta mig med att jag hade ju i alla fall försökt. Men så ramlade jag på en nybörjarkurs i improvisationsteater. Spännande. Så jag beställde information, som ett första steg så att man kan fundera en hel del till. För-emot-för-emot-för-emot-osv.

Men några dagar senare damp ett mejl ner i boxen (kan man säga så?) med en rad om att nu går vårens kurser att söka. Och jag slog till direkt. Pang bara. Eller jag kollade med frugan om det skulle funka för henne, det är ju ändå en kväll i veckan. Det funkade. Så DÅ slog jag till direkt. Alltså pang bara. Utan att fundera något mer, alls. Typ lossade livlinorna, slängde skyddsnätet osv.

Anmälan är bindande. Som tur är.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar