Konsten att stå pall

Plötsligt började sonen dyka upp med alla möjliga saker som han inte får ha; fjärrkontroller, telefonen, saxar och mycket mer. Sånt där som låg högt. Utom räckhåll. Eller gjorde de? I början kände man sig slarvig, glömsk, eller så tänkte man att det var då sjutton att frugan inte... osv. Dvs det klassiska. Att skylla ifrån sig.

Men sedan upptäckte vi att det inte spelade någon roll att vi la upp sakerna högt, eller snarare - vi upptäckte att vi inte la dem tillräckligt högt. För han hade hittat en plastback som han bar runt på, ställde upp och ner, klättrade upp på och använde som pall. Där stod han och tog helt enkelt det han ville ha. Peace of cake, tyckte han. Too smart for his own good, tyckte vi.

Så nu blir det till att tänka om igen. Flytta allt ännu ett steg högre, dvs översta delen av bokhyllan, hatthyllan och överskåpen i köket. Så blir det lugnt. En liten stund i alla fall.

Låter kanske inte så konstigt. Sånt gör barn, tänker du. Ja, visst. Men ändå. 18 månader. What´s next?