Det är inte så ofta som jag har mardrömmar, men det händer. De kanske inte är som förr. Med läskiga monster. Utan nu är det oftare om mina barn, som inte är så läskiga.
Härom natten drömde jag att hela familjen skulle åka tåg. Vi kom fram till stationen, trängde oss på tåget som var proppfullt av människor, men så kom vi på att vi glömt något i bilen. Alla fyra gick av. Jag, frugan, dottern och sonen. Vi hämtade vad vi nu glömt och gick sedan mot tåget igen. Dottern sprang i förväg och smet på. Men när vi kom hade tåget redan gått. Och dottern var borta. I takt med att vi såg det försvinna, växte paniken.
En sådan där känsla kan sitta kvar länge.
Olustig känsla.
SvaraRaderaVisst är det!
SvaraRadera