11 januari 2011

Någon med skohorn? För vi ska ha bebis...

Nu börjar det så sakta gå upp för mig att vi snart ska vara en till. Fem i familjen. Eller totalt sex med hunden. Hur ska det gå? Det blir nog jättemysigt, men just nu är det lite mycket skräckblandat. Sonen ägnar sig mest åt att springa runt och skrika NEEEEEEEEEEEEEEEJJJJJJJJJJJ eller bara skrika rakt ut. Dottern fyller sex om ett par veckor, men är redan en 6-åring med besked. Hunden har visserligen klarat av årets löp, men det verkar som att trean dimper ner mitt i värsta vardagen med åtminstone tvåårstrots och sexårshumör. Mardrömmar och starka viljor.

Dottern har totalvägrat att sova i vår säng sedan hon var tre. På sätt och vis ganska skönt eftersom det blir mer plats, men samtidigt ganska trist. Sonen kommer däremot över varje natt. Ligger gärna och sparkar. Mest på min fru. Men senaste veckan har någonting hänt. Mardrömmar, funderingar eller något otäckt i mörka hörn har trängt sig på. Exakt vad vill hon inte prata om, men dottern vill plötsligt sova i vår säng varje natt. Varje natt. Trångt och ovant med en höggravid, två ungar, en hund och så en skranglig en med gubbmage (det är liksom jag det) i samma säng. Det gick, eller snarare gick inte i två nätter och sedan blev det till att ställa in extrasängen bredvid vår egen och nu har vi säng från vägg till vägg. Sedan lyckades vi få dottern att tro - fy skäms - att extrasängen är den bästa sängen och att det bara är där som lillebror vill sova. Och att hon därför inte fick. Vi kan sova där tillsammans! JAAA! blev svaret. Och vad tänkte vi?! Ja visst, varför inte?!

Med den lösningen finns det i alla fall hopp om att en liten bebis ska gå att klämma in någonstans också. Om vi trycker, tänjer och knör. Och helst ska den ligga i en vagga, var nu den ska stå. Två månader är det i alla fall kvar och mycket kan hända innan dess. Kanske har jag hunnit bli lite mer i fas. Förhoppningsvis. För det skulle inte skada. I vilket fall som helst är man snart trebarnsfar med allt som det innebär. Skräckinjagande, men på ett mysigt sätt.

2 kommentarer:

  1. Nej, inte skräckinjagande!
    Bara mysigt.
    Barn kan aldrig bli för många, möjligtvis stundtals lite för ymnigt förekommande! :)

    SvaraRadera
  2. "stundtals lite för ymnigt förekommande" - vilken härlig bild! Det är så klart så man ska se det!! Men det känns lite som att det är ett mycket större steg från två till tre än från en till två. Hur det blir får vi så klart se. Mysigt blir det! (men lite skräckinjagande...)

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.