23 januari 2011

När kroppen spricker..

Visst gör det ont när kroppen spricker, varför skulle annars plåster finnas? Det där med självsprickor är i alla fall förskräckligt jobbigt. Som när man får en spricka på höger tumme som blir lite inflammerad och det gör ont och man bli väldigt fumlig. Och så tänker man så där lite lagom självömkande (i smyg): Stackars, stackars mig? Nu kan det väl ändå inte bli jobbigare!

Det är då man får en spricka på andra tummen också..

2 kommentarer:

  1. Ungefär samtidigt som jag blev förälder började även min hud att spricka i tid och otid, jag har börjat ana ett samband. Extra jobbigt var det under influensatiden förra året när händerna hela tiden skulle smörjas in med sprit... Fick dock ett tips av en vän som faktiskt har hjälpt. Eftersom vi inte har diskmaskin lämpade det sig väldigt bra för just mig.

    Smörj in händerna med ett tjockt lager hankräm, ta på dig diskhandskar och diska i riktigt varmt vatten. Värmen öppnar porerna och salvan sugs in. Händerna är fortfarande fulla av sprickor men det känns aningen bättre.

    SvaraRadera
  2. Tackar, tackar för tipset. Men får nog fundera på den där en stund medan diskmaskinen blaskar vidare... :) Annars är det väl den där ständiga jäkla vattenkontakten med blöjbyten och kladdiga händer etc som ställer till det. Har inget emot det, men fingrar och tummar kunde låta bli att spricka!!

    SvaraRadera