16 februari 2011

Jämställdhet till vardags - busungarna

Har precis suttit och svurit över Försäkringskassan. Det är det mest jag som gör eftersom det nästan uteslutande är jag som begär våra pengar därifrån. Men sedan då? Det övriga med barnen?

Föräldraledigheten - Min fru har varit hemma på heltid med båda barnen tills de slutat amma vid dryga halvåret. Därefter har vi delat på föräldraledigheten ganska lika - båda har varit hemma på deltid. Och det trivs vi med. Frugan vill inte jobba 100 % och jag har en starkt känsla av att jag skulle isolera mig för mycket om jag var hemma på heltid. När de börjat på dagis har vi låtit dem gå korta veckor och dagar och delat på tiden då med.

Dagis och kompisar - Frugan har bättre koll på vad som händer på dagis, vilka dagar man gör vad, vilka barn som heter vad och vilka som är syskon. Hon har också bättre koll på vad de andra föräldrarna heter och jobbar med. Själv är jag lite för disträ. Ibland har jag fått höra från frugan det klassiska att du skulle glömma huvudet om det inte satt fast. Hon är också bättre på att ta initiativ till kompismöten på fritiden.

Nattning - Vi hjälps åt eller turas om att natta. Det känns självklart. Vi försöker ta varannan kväll, men ibland orkar man bara inte och då tar den andra en kväll till. Vid själva somnandet ska dock mamma ligga bredvid sonen. Hon har inte mycket val längre. Om jag försöker agera ersättare blir det gärna en rak höger och ett argt pekfinger riktat mot dörren. Ett tydligt exempel på Oidipuskomplex i unga år?!

Nattvak - Jag sover tungt på natten. Tungt. Det betyder att jag inte vaknar så lätt när barnen gråter, ropar, drömmer. Det gör frugan. Ibland väcker hon mig, ibland inte. När hon åker på distanskurs och är borta en vecka så sover jag lättare, eller så är det bara så att barnen skriker längre. Vi har inte haft kolikbarn, men de bebis-vandrar-nätter som ändå varit har vi delat på ganska mycket. Men frugan har ändå vakat mer, mycket pga att de lättare somnat om i hennes famn. Då blir det lätt en ond cirkel.

VAB - Vid sjukdom stannar vi nog hemma ungefär lika mycket. Ungefär varannan gång, beroende på vem det funkar bäst för just den dagen.

Kläder - Vi köper kläder båda två, men frugan gör det nog i större utsträckning. I alla fall är hon bättre på att hålla koll på när det behövs nya. Men inte jämt. Jag skyller även detta på tankspriddheten..

Det är svårt det där med jämställdhet. Att vara ärlig mot sig själv. Och det varierar ju så mycket från dag till dag. Hur man är och vad man gör. Läsa gärna mer i tidigare inlägg om jämställdhet och pengar och städning.

5 kommentarer:

  1. Jag gillar att du tänker till kring detta och skriver ner det du upplever kring det.
    Troligtvis skulle din fru ha andra tankar kring det men det är helt naturligt.
    De senaste 11 åren, har jag varit förälder nummer ett!
    Mina (våra) fyra minsta, är helt införstådda med att mamma jobbar hemmifrån, pappa borta.
    Jag är idag en typisk 50-tals hemmafru!
    Skyll på tilltagande ålder, makens avancemang inom karriären, sorger eller livserfarenhet - you name it!
    Trots att jag har ett lönearbete, är jag den som har järnkoll på allt vad som rör barnen, tankspriddhet kan maken inte skylla på, bara strategiskt översläppande!
    På "den gamla goda tiden" - när bara ettan och tvåan fanns - delade vi så rakt av som det bara var möjligt.
    Med den påföljden att ingen mådde bra eller var nöjd.
    Maken försökte plugga, jag jobba, barnen hitta balans i tillvaron.
    Den dagen jag bestämde oss (!) för att leka "lyxhustru" är den bästa av alla.
    Ändå är detta inget försvarstal av hemmafruar, jag gillar spontant och uppriktigt tanken bakom dela-lika-modellen.
    I praktiken har jag (obs - JAG) upplevt den som en boja och ett evigt trätoämne dock.
    Men det är faktiskt helt o-empiriskt bevisat....

    SvaraRadera
  2. ....och som vanligt (!) har jag lämnat en otroooligt lång kommentar....
    Sorry, eller nått`

    SvaraRadera
  3. Kul med så långa kommentarer. Och spännande. Fortsätt så!

    Jag tror inte på att man måste dela 50-50 i allt. Det går inte. Men jag tror på att vi har samma rättigheter och skyldigheter. Båda har samma rätt att ta hand om exempelvis barnen och även samma skyldighet. Om man sedan kommer överrens om att det funkar bäst att den ena är hemma och sköter barn och hushåll och den andra är ute och jobbar in pengarna så är väl det helt ok. Låter jätteskönt att kunna ha det så, om det nu är det båda vill.

    SvaraRadera
  4. Intressanta funderingar. Ofta upplever man (och just man)nog att det är mer jämställdt än vad det i själva verket är.

    Ibland kan det dock vara rent praktiska saker som gör att det inte är så jämt fördelat när det kommer till barnen och hemmet. Då är det viktigt att man är medveten om det.

    Min fru bär det absolut tyngsta lasset när det gäller barnen och hemmet, något vi båda är mycket medvetna om. Det är så vi behöver fördela arbetet just nu och jag försöker att visa min uppskattning så mycket jag bara kan. Vi vet också att det givetvis kommer att ändras när jag är pappaledig och hon arbetar.

    Men, sedan när vi båda två arbetar och har precis lika mycket tid hemma kommer hon nog att göra lite mer än jag när det gället praktiska saker med hemmet och barnen. Det är jag medveten om och kan därför göra mitt bästa för att förändra.

    SvaraRadera
  5. Kul att en annan pappa kommenterar! Jag håller med om att det är lätt att tänka att man är väldigt jämställd, även om man inte alltid är det. Men det går också åt båda håll. Jag tycker ofta att jämställdhetsdebatten mest fokuserar på de traditionellt kvinnliga bitarna och kanske inte hela spektrat.

    SvaraRadera