Tystnad på allra högsta volym

Somliga dagar. Somliga dagar är lite mer krävande än andra, trots att man inte gör så mycket. Det är mer öronen som skavs sönder av ljud som tränger undan allt som liknar tankar och helst vill man krypa undan i något litet hörn med ett täcke över sig. Ett tjockt. Som stänger undan alla ljud. Men det blir nog för varmt även en regnig sommardag.

Sonen är inne i en väldigt ljudlig period. Glad, men ljudlig. Munnen går precis oavbrutet och mest handlar det om att såga och borra, spika och hamra. Brrrrrr, brrrrrrrr, BRRRRRRRRRRRRRRRRRRR!!!!!!!!!!!! Idag har pratandet/skrikandet/ropandet varit minst sagt ihärdigt och i stort sett bara avbrutits av stunder då han spelat munspel det högsta han kan. Med lycklig min.

Och så förstås "Pappa åga, pappa borra? BRRRRRRRRRRRRRRRR!!!!!???? Pappa borra BRRRRRRRRRRRRR!!!!!!!!!!!!!!!!"

(Ur ett genusperspektiv låter just detta verkligen stereotypt, men det är den krassa verkligheten...)

Och visst är det underbart med en glad liten kille och visst ska man passa på att njuta, för rätt var det är så är han stor och vill för allt i världen inte ha sin töntiga pappa i närheten. Jag vet! Men man vill gärna njuta av lite tysta stunder med...

Ibland fantiserar jag om att det gick att köpa en skiva med tystnad. Och somliga dagar, när öronen behövde vila en stund, så kunde man dra på stereon på högsta volym så att en bedövande tystnad överröstade allt. En liten stund i alla fall.