27 april 2011

Vem älskar du mest? frågar dottern. Och klumpen i magen växer.

Stortjejen leker allt mer med språket och hittar ibland på egna ord för saker. Låtsasord. Som inte går att förstå. Samtidigt säger hon att lilltjejen (1 månad) börjat prata. Hörde du pappa? Hon sa faktiskt att hon gillar mig! Hon kan faktiskt prata! Och det är väl klart att det är så. Om man vill att det ska vara så.

Annars finns där lite oro och känsla av undanskuff som ligger och skaver. Hos stortjejen. Det är tydligt. Imorse frågade hon igen vem jag tycker mest om av henne, sonen och lilltjejen. Då gäller det att balansera rätt mellan orden samtidigt som man får en gigantisk klump i magen. Berätta hur speciell hon är, mitt allra första barn. Hur otroligt mycket jag älskar henne. Men ändå smyga in att jag älskar alla väldigt mycket, utan att säga lika mycket. Absolut inte säga lika mycket. För det vill hon ju inte höra. Inget konstigt med det. Man vill ju vara speciell. Och klumpen den växer.

Det är svårt det där med att räcka till och orka räcka till och förstå om man räcker till. Man måste ju hinna med sig själv och sin partner också. Och allt annat. Och som om inte det räckte har jag dessutom ett konstant godisbegär att slå ihjäl.

Satt för en stund sedan och jobbade hemma. Läste. Tuggade samtidigt på en lång stjälk med selleri för att jäklas med sötsuget. Bara en sån sak. Det går inte lika bra med selleri. Men det går.

5 kommentarer:

  1. Tänk så mycket lättare det skulle vara om föräldraskapet var rättvisemärkt =D
    Milla

    SvaraRadera
  2. Som enbarnspappa har jag lyckligtvis inte samma existentiella problem...
    Och dessutom måste jag hålla med Grynet; "frukt (och annat grönt) är INTE godis."

    SvaraRadera
  3. Man kanske kunde ha en stämpel bak i nacken som visade om man vara rättvisemärkt eller inte. Eller en mätare runt halsen som visar grönt när man ligger rätt.

    Annars är ju grönt inte godis. Selleri är verkligen inte godis, men ibland måste man ägna sig lite åt självplågeri efter en lång period av frosseri..

    SvaraRadera
  4. Nu är inte jag troende men liknelsen med ordet som ett tveeggat svärd är fantastisk. Det gäller att balansera med precision annars kan det göra jävligt ont. Men för en ordkonstnär som dig är det säkert lättare än för de flesta.

    Gällande godis/frukt torde naturgodis vara den ultimata lösningen, när ekonomin tillåter. Jag är så bra på att lura mig själv att jag ibland nästan tror att det är nyttigt.

    SvaraRadera
  5. Oj. Tack för berömmet :)

    Även jag lurar i mig själv ibland att naturgodis nästan är nyttigt. Konstigt att det ska vara så lätt. Det är väldigt gott i alla fall, men hjälper tyvärr inte till att stoppa godisbegär.. i alla fall inte mitt. Fast det är kanske inte så konstigt med tanke på att det har ordet godis i namnet!

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.