Flygande mamman och prickiga gubben

Tidigt imorse drog frugan iväg. Tog flyget. Norrut. Distanskurs. Borta till fredag kväll. Nu är det bara jag, dottern och sonen hemma, för hunden fick åka på pensionat hos svärföräldrarna och bli lite bortskämd.

Vi tycker inte att vi behöver ha klimatångest över flygresan, för hon är verkligen ingen frekvent flyer. Senaste turen var på förlovningsresan till och från Paris och det var ett tag sedan. 1993. Förlovningsmiddagen råkade bli bläckfisk till en av oss och mycket lättstekt kalv till den andra. Vi förstod inte menyn och visste inte vad vi beställde. Kyparn vägrade prata engelska och snörpte på munnen. Maten gav kväljningar. Men å andra sidan fick vi ett minne för livet.

Resan idag var tydligen ganska turbulent. Luftgropar. Lite otäckt. Men det gick bra. Här kan det också bli lite turbulent. Eller turbulent är väl inte rätta ordet, men det verkar som att sonen kanske har fått vattenkoppor. Han har små svagt röda prickar lite här och där. Bra timing kallas sådant. Men konstigt om han skulle slippa med tanke på att elva andra barn på avdelningen ligger hemma med prickar. Dottern som redan haft det är väl immun. Vi får se hur det utvecklar sig. Det finns ju VAB.