24 november 2010

Och så var det det där med tjejkläder..

Det är något skönt med oförutsägbarheten mitt i det förutsägbara hos ens barn. Det där som ställer saker lite på ända i det vi så gärna kallar vardag. Det som, kanske inte ruskar om, men puttar på oss lite och säger att Så här kan det också vara. Hade du glömt det?

Dottern gillar rosa, rosa, rosa, rosa, rosa. Det blev liksom så på något sätt. Trots att det inte var planerat. Säga vad man vill, men rosa är så tjejigt. Inte så mycket unisex. Alla tjejkläder är ju dessutom av någon anledning nerlusade av glitter, spetsar, prinsessor, glittriga prinsessor, hjärtan, glittriga hjärtan osv, osv, osv, osv. Och så är de oftast rosa. Men mitt i det rosa, rosa, rosa, rosa så diggar hon sjörövare. Och mitt i allt det rosa vill hon ha en Kiss-tröja.

Det gillar jag.

4 kommentarer:

  1. Känns igen!
    Min "Hårfager -fem år" är inne i familjens absolut värsta prinsessperiod.
    Allt ska vara rosa, lila och glittrigt!
    Storasyster läser till socionom och gillar genusvetenskap, hon bara ruskar på huvudet åt eländet!
    Jag suckar mest och hoppas att det går över...?

    SvaraRadera
  2. Här hemma har värsta prinsessperioden gått över, verkar det som. Men man vet aldrig. Det rosa hänger i alla fall kvar.

    SvaraRadera
  3. Tummen upp för din dotter! Själv har jag världens klokaste lillebror som 10 år gammal ifrågasätter tjejfärger och killfärger och blir lika upprörd som jag.
    Och tack för den fina kommentaren, gjorde min kväll lite trevligare.

    SvaraRadera
  4. Barn kan vara så kloka. Låter som att du har en väldigt smart lillebror. Och kommentaren menade jag verkligen!

    SvaraRadera