Dottern har pratat mycket om Shrek. Träsktrollet och filmen. Den första. Den som hon sett hemma hos kompisen ett par eller kanske tre gånger. Och Fiona. Prinsessan. Är det hon som är prinsessa på dagarna och träsktroll på nätterna, frågar jag. Hon är alltid prinsessa, men hon är människa på dagarna och träsktroll på nätterna, svarar dottern. Förklarande. Lite överseende.
Idag hyrde vi tvåan. Via bredbandet. Det blev den eftersom dottern fick välja. Hon som aldrig vill välja annars sa direkt Shrek 2 och då vill man ju inte föreslå något annat. Förstöra. Hon kunde lika gärna sagt att det spelar ingen roll, alla filmer är lika bra. Så är det bara.
Dessvärre tittade vi slarvigt och upptäckte för sent att det var den engelska versionen. Med svensk text. Hon läser jättebra, men inte tillräckligt snabbt. Så vi fick tolka. Men hur mycket hon fattade är oklart. Vi frågade flera gånger om hon tyckte den var bra. Ja, det tycker jag, sa hon rätt oengagerat där hon låg intryckt i soffhörnet. Vill du byta? Det är helt ok om du vill se något annat. Huvudskakning.
Sonen levde med på ett helt annat sätt. Stod upp i soffan. Pekade. Skrattade. Fattade nada. Men njöt. Tills han somnade, mitt i filmen och fick sofftygsmönster på kinden.
Jag undrar så vad dottern egentligen tyckte. Om hon alls tyckte om den. Egentligen. Om hon alls tyckte om den första. Om hon tittar för att kompisen tittar. Så som man gör när det börjat betyda något vad kompisarna tycker. När det inte räcker med att peka en stund på en grön gubbe, skratta och sedan somna ifrån. Mätt och nöjd och färdig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.