Helvetesdeg i pappaland

Jag borde lärt mig att jag inte ska baka. I alla fall inte tillsammans med mina barn. Men vem har sagt att man lär sig av sina misstag? Inte jag.

Föräldraledig idag och fick för mig att vi skulle baka. Saffransbullar som jag hittat på bloggen Ett mercyfuck i Svensonville. Bullar som såg himla goda ut, som jag köpt ingredienser till tidigare i veckan. Bullar som bloggerskan själv verkade slänga ihop så enkelt och lätt. Bullar som jag skulle slänga ihop minst lika enkelt och minst lika lätt. Den perfekte pappan som bakar med strålande barn. Reklamfilms-moment. Tänkte jag.

Tänk så fel man kan tänka.

För jag glömde visst några saker;
1, att bloggerskan säkert är van vid att baka.
2, att jag inte är det.
3, att jag inte med all vilja i världen kan slänga ihop något bakverk enkelt och lätt.
4, att jag alltid blir arg när jag bakar. ALLTID.

När degen jäste blev det tripp till affären. På med ungarnas kläder. Överdragsbyxor, jackor, stå still, vantar, stå still, mössor och kängor, stå still sa jag. Sonen argare och argare, jag svettigare och svettigare. In i bilen och iväg. Affären full av strosande människor. Mest pensionärer. Som stannade. Som pratade. Som klämde och som kände. Och var allmänt i vägen. Sonen somnade, hängandes ut från vagnen.

Hem igen. Sonen vaken. Sovit för lite. Lynnig. Mat och sedan bakning. Sonen skriker. Degen kletar. Dottern kavlar och kletar. Jag irriteras, kavlar och kletar. Sonen gnäller. Degkladd. Svettigt. Irritationen bubblar. Den kletiga degen kletar och kletar och kletar. Sonen gnäller.

Till slut färdiga bullar. Nästan alla. Jag irriterad. Dottern har tröttnat. Skjutsats till kompis. Sonen övertrött. Tittar på Alfons. Somnar inte. Frugan hem från jobbet. Vi provsmakar. Lite degiga. Men varför ställer du dem så långt ner, säger hon och pekar på den sista plåten i ugnen. De ska stå i mitten, svarar jag irriterat. Det där är inte mitten, säger hon. Fan, säger jag. Lägger på folie och ställer in dem en stund till. I det andra mitten.

Bullarna blev väl sisådär. Ok, men inte mer. Inte jättegoda, som dottern sa. Jag håller med. Inte jättegoda. Men de blev ganska dyra. Alltid något!!

Nästa gång ska jag gå tillbaka till att misslyckas med något enklare och billigare. En torr vetelimpa kanske.