29 november 2010

Satan-i-gatan

När vi väntade vårt första barn, dottern, läste frugan ett så bra inlägg någonstans. Det var en tjej som skrev om sin graviditet. Och om humöret. Hon skrev att ibland blev det bara satan-i-gatan och då small det. Sannolikt inte bokstavligt, men uttrycket säger allt. Det stämde så bra.

Sedan dess har det blivit en given fras. För den räcker. Senast idag. Nu är det lite s-i-gatan, varnar frugan. Bara s inför barnaöron. Men man får inte lura sig, för s är minst lika starkt. Då gäller det att separera påfrestad mamma från övrig verksamhet, åtminstone tills det finns käk på bordet. Annars blir det som det blir. För när det händer, då händer det.

Inte bokstavligt. Men ändå. Med allt som det för med sig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar